Seasons are changing

Det pågår ett litet krig inom mig just nu. Om bara 10 dagar åker jag iväg till min H och ska tillbringa nästan en vecka med honom ( han hinner flytta innan, så inga föräldrar, puh!). Sedan drar jag vidare ut  Europa med Tina och Pierre, det är så efterlängtat att det är knappt är klokt, vi kommer att skapa minnen för livet...

Men om drygt 10 dagar måste jag också säga hejdå till Jessica när hon ger sig ut på sitt stora äventyr. Jag har försökt att nästan förtränga tanken hela sommaren och jag vet ju att hon kommer hem igen, tiden kommer att gå fort osv. Inom mig växer en klump i magen...

När vi kommer hem från vårt äventyr är hon inte hemma och inte så långt efteråt åker Tina iväg igen... Det blir en ensam höst för mig här hemma. Mina älsklingar är ute i Europa på välunnade äventyr, för misstolka mig inte, jag är riktigt glad för er skull och hoppas att ni kommer att ha "the time of your life".

Ändå finns klumpen kvar och den växer sakta... Jag som alltid blir deppig i vintermånaderna kommer nu att få grubbla här hemma utan två av de viktigaste stöttepelarna i min värld. Kingan kommer att få sakna sina trognaste kunder för det stället är inte detsamma utan er.

Jag känner mig hemsk som varit så uppslukad av mina jobb hela sommaren att jag inte förns nu landar och inser att det faktiskt händer nu, nu ändrar våra liv banor. Nu börjar vi dra åt olika håll utan klassrummet, kingan el. nyckelvägen som naturlig samlingsplats.

Det slår mig plötsligt att jag är livrädd. Rädslan du skrivit om Jess, den förstår jag nu. Förnuftet säger att Bryssel och Nice inte är långt borta, men hjärtat säger att det gör ont att ha 2/3 av sig själv i andra länder.

Jag älskar er.

7 nights and I'm okey

Denna helgen spenderades som sagt i Götet. Det var en högst eminent helg. Fängelset var mysigt, hotellet toppen och maten underbar. Vi snubblade över Göteborgs kulturkalas och hamnade längst fram på en Salem al Fakir konsert, helt underbar!! Han måste vara ett stort lyckopiller!

Idag var jag tillbaka i vår källare för att presentera EUP för tvåorna. Fy fan va det var sorgligt... (de har hittat våra lappar btw :D ) Det kändes helt fel att tvåorna nu sitter i "vårt" rum. Började nästan lipa när jag inte såg någon av mina kära klasskompisar i klassrummet... När jag gick där i korridoren kom jag på att jag faktiskt trivdes jävlit bra i skolan, även om jag hade ångest över allt skolarbete mestadels av tiden.

Sen har jag mest varit ledsen hela dagen, massa minnen kom över en plus att jag va trött och H inte skickade roliga meddelanden. Plus att jag är ledsen över att ngn har fått förstöra för mig inom ngt som jag älskar... ( NI vet vad jag menar)

Men när jag så skulle sluta efter en sjutk jobbig kväll på jobbet ringde Rille och Fitim mig och frågad eom de kunde komma inom restaurangen. De kom och rövade med mig till Mcdonalds för en nattfika och massa skitsnack, de fick mig på helt bra humör för en stund :)

Nu har jag tagirt ledigt två dagar i rad enbart tillägnat mina vänner, först ut är Kim och Andreas (kanske malmöfestival på kvällen) och sen på torsdag är det kinganskurvor dag. Ska bli helt sjukt roligt att träffa er alla igen!

Nu ska jag fortsätta min tisdagsblues och se om jag kan hitta lite glädje i musik eller ngt.

/ Michelle

Live spelning med Salem al Fakir, en sång från hans nya album, sjukt bra!

22...

..dagar kvar nu. Min kalender börjar fyllas upp precis som den ska nu. Älska att jag kommer att vara borta varannan vecka hela hösten :) Hade ett snack med chefen idag och förklarade att jag inte kommer att kunna jobba som jag gjort denna sommaren hela hösten och framåt, han var förstående och tyckte att det var bra att jag berättade det i god tid. Så nu är alla hjärnspöken borta, underbart.

Har dessutom två biljetter till Bryssel liggandes framför mig. En som gäller om 22 dagar och en som är den 20 november då jag, Karro och Virre åker för att festa med euparna i Bryssel, hur bra som helst. Ännu bättre att de flyttade hela eventet för att H ville att jag skulle kunna komma haha.

Imorn bär det av till Göteborg och in i fängelset där. Kanske får träffa några kändisar som t ex: plastikkirurgen från Malmö som sitter inne för våldtäkt.. Kan bli hur livat som helst!
Ser dessutom fram emot nästa veckas kinganskurvordag och fredagen. På det stora hela är detta en positiv kväll, fick ju faktiskt också lönen för juli månad från restaurangen så jag känner mig väldigt rik haha.

Vart hemma hos min jobbarkompis Samah ikväll och lekte med hennes underbart söta dotter på ett år. Mina planer på att kidnappa hennes två barn (1 och 5 mån) fortskrider mohaha.

Puss på er alla

/ Michelle

Frillan och nya skor, förhoppningsvis.



Hej alla här har vi en kass bild på min nya frissa, ja jag har lugg igen. Hjälp 80-talet är tillbaka ;) Eller snarare en nya variant av 70-talet... Jag tänkte bli hippie nu faktiskt så har jag snart gått igenom alla trenderna under den senare hälften av 1900-talet...

Hittade ett par skor som jag bara var tvungen att ha. Ni kanske har lagt märke till min nya bakgrund här på bloggen. Den är designad av en australiensisk konstnär som kallas Jeremyville. Han kommer i samband med converse allstars 100 jubileum detta året att lansera en mycket begränsad upplaga av skor, designade av han själv. Självklart ska jag ha ett par såna :)



Annars har jag hunnit fiska kräftor, hämta Bella på dagis och skicka lite mail idag på min lediga dag.
Usch, jag vill ha min H nu. Äckligt hur mycket jag saknar honom ibland...

/ Michelle

Timeout

Idag har jag en timeout. Jag är faktiskt ledig hela dagen. Något som inte hänt sedan jag kom hem från Berlin den 9 juli. Under mer än en månads tid har jag jobbat varenda dag. Det känns i mina leder och i mina fötter. Usch, jag är trött. mest av allt är jag rädd för att jag skaffat mig ett jobb där jag gjort mig för viktig för chefen. Han pratar om min framtid på restaurangen och vill göra mig till mer eller mindre personalchef. Vilket kanske borde vara smickrande, men jag ser ju bara det jobbet som en tillfällig lösning... OM jag hittar ngt med bättre arbetstimmar och mer lön bytar jag.

Menmen, nu åker jag om 24 dagar... Tiden går snabbt nu. Jag pratar med H nästan varje kväll på msn eller telefon. Han är, ja... han är min lycka. han kan få mig att le efter en 12-timmarsdag när allt gör ont och man bråkat med familjen, så bra är han. Det sjukaste är att han märker på mig om ngt är fel, hur kan man märka det via msn?

Nu ska jag hoppa in i duschen sen gå en runda med Laika och hämta Bella. Hoppas mina kommande inlägg är intressantare.

/ Michelle


gammal kärlek rostar visst...

... om man inte sköter om den. ibland kan rosten börja redan innan kärleken helt tagit slut. Det kan bero på slitage, dålig skötsel, kass kvalité eller helt enkelt att lacken blivit repad. Ibland kan man laga rosten med lite ny vax eller spackel, men ibland är det bäst att den får sprida sig och långsamt vittra sönder det som en gång var.

Jag är glad att det vi hade rostade sönder för det var ingen bra kvalité och du repade min lack alldeles för många gånger. Tro inte att du hur lätt som helst kan komma tillbaka och försöka smyga in under min lack. Nejdu, mitt rostskyddsmedel är av en helt annan kvalité nu. Nu finns det inget som repar lacken. Den här, den kommer att hålla.

/ MIchelle

ps. har klippt lugg :)

Ljumma sommarkvällar är det bästa som finns.

Kom på härom dagen att jag inte haft en enda ledig dag sen jag kom hem från Berlin den 9 juli. Det är lite skrämmande och mycket tillfredställande att jag överlevt detta tempo plus att ha passat huset i mer än en och en halv vecka. Klarar man detta så klarar man det mesta.

Men det börjar ta emot att gå till jobbet nu... Jag vill bara vara ledig och träffa mina älskade vänner. Orkar inte serva människor hela dagarna längre... Allt jag gör är att ta hand om andra men tar jag särsklt bra hand om mig själv?

Fötterna värker, ryggen och händerna är stela och huvudet dunkar efter ett 11-timmars pass på restaurangen i runt 40-gradig värme och fullsatta bord. En positiv sak är att den störiga pizzabagaren blev utslängd idag, rätt åt den idioten som snodde 500 kr från vår drickskassa.

Hade lite baksmälla härommorgonen, fast inte från sprit, för sånt dricker jag inte. Nej, jag hade telefonräkningsbaksmälla. När jag kom hem från jobbet till ett tomt hus och vattenpipan åkte fram för att avnjutas vid poolen ringde jag min H. Vi pratade i 45 minuter... Det kommer nog att svida. Men å andra sidan gjorde det mig väldigt lycklig :)

Godnatt.

/ Michelle

RSS 2.0