Michelles ord

Idag har jag en timeout. Jag är faktiskt ledig hela dagen. Något som inte hänt sedan jag kom hem från Berlin den 9 juli. Under mer än en månads tid har jag jobbat varenda dag. Det känns i mina leder och i mina fötter. Usch, jag är trött. mest av allt är jag rädd för att jag skaffat mig ett jobb där jag gjort mig för viktig för chefen. Han pratar om min framtid på restaurangen och vill göra mig till mer eller mindre personalchef. Vilket kanske borde vara smickrande, men jag ser ju bara det jobbet som en tillfällig lösning... OM jag hittar ngt med bättre arbetstimmar och mer lön bytar jag.

Menmen, nu åker jag om 24 dagar... Tiden går snabbt nu. Jag pratar med H nästan varje kväll på msn eller telefon. Han är, ja... han är min lycka. han kan få mig att le efter en 12-timmarsdag när allt gör ont och man bråkat med familjen, så bra är han. Det sjukaste är att han märker på mig om ngt är fel, hur kan man märka det via msn?

Nu ska jag hoppa in i duschen sen gå en runda med Laika och hämta Bella. Hoppas mina kommande inlägg är intressantare.

/ Michelle