Michelles ord

Oj, vart ska jag börja. Paris har varit underbart på många sätt. Det var ett välkommet avbrott i vardagens inrutade tristess och Hässleholms glåmiga anleten. Vi har gått och gått och gått runt i denna vackra stad. Många viktiga turistattraktioner blev avverkade och fotograferade. Vi träffade en galen amerikanska i metron som påstod att friheten föddes i USA [sic!] strax efter att hon skrikit till mig att hålla käften när hon sjunger. Hon var mysig.

Många sms med oroliga frågor om jag levde fick jag efter det monsturösa mordet på en 19-årig svenska. Lite smått läskigt att vi faktiskt funderade på att dra till la Scala och ta taxi därifrån...

Under vår resa hade jag många samtal med min franska lärarinna, hon är lik mig på många sätt. Rastlös, impulsiv och romantiker.

Paris är en omöjlig stad att upptäcka under en vecka, detta är andra gången jag försöker och i september bär det av dit igen. Men nu har jag vissa saker jag absolut vill visa Tina (och för alla er som ska/vill till Paris).

1. man upptäcker staden paris bäst till fots, men bär bekväma skor och räkna in många mysiga café stop med crepes och dricka.

2. turistattraktionerna som t ex: Louvren, Eiffeltornet, Triumfbågen, Notre Dame etc. har abnorma köer i högsäsong (tänk juni,juli,augusti) och då speciellt mitt på dagen. Det kan vara minst lika mysigt att åka upp i Eiffeltornet på natten eller strosa längs champs elysee i skymningen.

3. lite morbida ställen som pere lachaise (mkt berömd kyrkogård) och katakomberna är häftiga, lite lugnare turistmål som erbjuder lugn i ett hektiskt sightseeing schema.

4. om du åker ut till versailles, åk tidigt på morgonen annars är köerna för långa för den som inte kommer vid blotta tanken på att strosa i historiens vingslag. Trädgården är gratis att gå in i och väldigt mysig, är du lat (som japanerna) kan du alltid hyra en golfbil och terrorisera alla andra.

5. bästa stället att avsluta en parisdag är antagligen i trapporna framför sacre coeur uppe på mont martre. Det är en plats att bli/vara kär på.

6. finaste bilderna (enligt mig) på Paris utsikt får man från Notre Dame.

7. Mairiekvarteren är de mest ungdomliga (och gay) och ligger inte så långt ifrån centre pompidou som är ett center som modern konst. Jag hittade mysiga små second hand butiker med både kläder, tidningar och böcker häromkring. (dock är sakerna alldeles för dyra på många ställen) Inne på centre pompidou (som ser ut som en industribyggnad med en massa rör på utsidan (tanken är att huset antingen representerar ett fult yttre som har ett skönt inre, eller att man har allt på utsidan för att få plats med mer på insidan, eller att man har vänt ett hus utochin, hursomhelst tyckte jag att huset var fruntansvärt fult, vilket också är en giltig reaktion på ett medvetet udda bygge)) finns det en riktigt bra bokaffär med all världens moderna formgivare, konstnärer, fotografer, arkitekter etc. och man kunde köpa sjukt söta anteckningsblock för en överkomlig summa, designade av de föregående nämnda.

8. undvik dyra turistfällor, försäljare och tiggare som mest är ute efter att lura dig på pengar. Crepes, baguetter och glass finns mycket biligare och godare på t ex: Monoprix. Man kan ha en perfekt picknickkorg med deras goda mangoyoghurt, mini-vinflaskor och fullkornsbaguetter med lite brie och sallad, bättre blir det knappast.

Paris är en underbar stad på många sätt och vis, men man är ändå glad över att vara hemma igen. Nästa resa ska ju planeras, fast först student och före det en jäkla massa plugg... Nej, jag vill tillbaka igen. I september, då jäklar Tina!

idag har jag varit i danmark (kunde hålla mig i sverige en halv dag haha). Natti natti

/Michelle

Jag drömmer alltid.

Du har varit i mina drömmar länge nu, när jag minst anar det blossar min saknad av dig upp igen. Antar att jag sumpade chansen med dig redan förra året men jag kan inte hjälpa vad jag drömmer. Tur att du inte kan förstå vad jag skriver här för jag vet inte om jag pallar att du vet detta. Du och jag vi är väldigt lika, men egentligen kan jag inte riktigt veta förrän vi träffas igen.

I mina drömmar har du dissat mig, kramat mig, pratat med mig och skällt på mig. Vi har träffats och vi har sagt hejdå igen. Kanske borde jag försöka ignorera drömmarna men det är svårt.. För varje dröm jag drömmer känns du närmare mig, du är för bra. Varje gång jag drömmer börjar jag vackla och du vägrar försvinna. Tusen gånger har jag lovat mig själv att lägga dig bakom mig och inse det omöjliga i situationen. Ibland lyckas jag, men så fort jag ser en bild eller ett ord av dig kommer tankarna tillbaka. På ett sätt hoppas jag att du inte tänker på mig såsom jag tänker på dig men på tusen andra sätt som jag inte förklara hoppas jag att du fortfarande väntar på mig...

/ Michelle

Not ready yet- Eels

Jag har tagit några steg närmare den där dagen då jag ska stå i talarstolen...

http://www.hassleholm.se/15580

http://www.hassleholm.se/15599


Nu hoppas jag bara på att allt går vägen och att jag hittar något att ha på mig haha.     


/ Michelle

nu händer det igen- Familjen

"Alla har vi en bild av hur vår sanna kärlek ser ut. Bilden kommer alltid ändras i samma takt som vi växer upp. Vi grubblar och pratar om hur våra drömmar ska kunna uppfyllas och hur vi ska ta oss till vår drömbild. Jag kommer ihåg min drömframtid när jag var sådär 5 år. Då var högsta drömmen att bli pilot (trots att jag aldrig flugit då) och gifta mig antingen med min dåvarande kille Viktor eller Tomas Dileva. Det lutade mest åt Tomas Dileva och vi skulle bo på en liten sandö med palmer och han kunde vinka på mig när jag flög däröver. Den drömbilden har ändrats många gånger sedan dess. Man blir ständigt påverkad av ideal och förväntningar från resten av samhället. Men den största och mest bestående påverkan får man, enligt mig, av de människor man slår följe med ett tag på livets resa.

På dagis var det viktigt att kunna springa snabbt och det kunde Viktor, ergo min första kärlek till pojken. Det där med att springa snabbt höll i sig på lekis och lågstadiet, fast med tillägget att killen skulle kunna gunga med mig, det kunde Carl. Carl, ja Carl. Jag har alltid tagit mycket intryck av det jag läser och just då när jag var 8 år var Eva och Adam väldigt populära, ja tv-serien och böckerna, inte de första bibliska människorna. Eva och Adam lärde mig mycket om hur livet skulle vara. De lärde mig hur man frågar chansen på ngn och vad en långtradare var. Både dessa saker lärde jag sen Carl. Vi kilade stadigt i ett och ett halvt år och vårt förhållande grundades på regelbundna promenader med hans valp och att vi gungade på rasterna. Jag planerade bröllop och såg en framtid med honom, han som kunde springa snabbast på hela skolgården.

Han lärde mig dock något nytt, han lärde mig hur det känns att få hjärtat krossat. På min 10-årsdag ringde han och förklarade att han va ihop med Julia och hade varit det sedan ett par dagar. Detta mitt första seriösa förhållande tog minst sagt en oväntad vändning och sorgen visste inga gränser. Denna lilla tjej som precis fyllt två hela händer grät hela kvällen så att den nya blåa eyelinern rann i strida strömmar nedför kinderna. Kärleken som varit precis som i Eva och Adam, fick sig en rejäl törn.

Sen var det på något sätt dags att växa upp lite, vi tjejer bytte grupperingar och högstadiekillarna var mycket mer intressanta. Smink, kläder och en jäkla massa glitter var inne då i milleniumskiftet. Bilden av den perfekta kärleken ändrades igen och drömmen var de tuffa killarna på moped. De där som såg ut som Backstreet boys Nick, var långa som höghus och bergis kunde göra riktiga långtradare.

Mellanstadiet kom och man hånglade den där första skitäckliga, nervösa gången på ryska posten när det va FF, då krossades ännu en sagobild, man hade ju sett och läst om hur det skulle vara att hångla. Men verkligheten motsvarade absolut inte drömmen. Tuffa högstadiet närmade sig med stormsteg och plötsligt skulle man ha bh och string precis som de perfekta tjejerna man kunde läsa om i tidningarna. Varje dag var en kamp mot en större bröststorlek och mer smink. Tjejerna i klassen tävlade mellan sig vem som hade störst bröst, fått mens och det absolut viktigaste, vem som hade coolast pojkvän.

Alla visste ju att bara de tjejer med stora bröst kunde ha pojkvänner, coola pojkvänner, såna med trimmade mopeder och farliga vänner. Man var tvungen att se ut som tjejerna i de sagolika reportage alla modemagasin publicerade. Jag var rättså osäker periodvis i högstadiet men när jag lyckades bli ihop med en cool kille från Vinslöv var lyckan total. Tyvärr varade inte förhållandet i mer än tre veckor, han ville ju vara singel när det va Björket igen... Även denna gång fann jag hjärtat krossat, men den här gången var det inte så farligt. För i alla de noveller och berättelser man kunde läsa i Veckorevyn blev alltid hjärtat krossat, det var en naturlig del av kärleken. Plus att jag fick ännu mer status av att verkligen kunna vara sådär häftigt ledsen som man var när man blivit dumpad.

Självklart tänkte jag att han inte ville vara ihop med mig för att jag inte var perfekt som de där tjejerna på bilderna. För att kunna hitta den där perfekta kärleken var man tvungen att vara perfekt själv...

I högstadiet blev jag ihop med den första jag någon gång älskat och vi höll ihop i nästan två år innan vi växte ifrån varandra. Jag lärde mig mycket av det, mitt och hans första faktiska förhållande. Vi lärde upp varandra i både konsten att sörja och att älska.

Nu kanske ni sitter här och undrar vart jag vill komma med detta långa utlägg om mina kärleksgrubblerier... Jag såg en bild på Henrik Larsson där han ser ut som en riktig karlakarl, precis en sådan som man skulle kunna ha ett perfekt förhållande med, för han ser ju helt perfekt ut och så springer han ju snabbt med.
Men är det något jag lärt mig av mina blott 19 år här på jorden så är det att verkligheten aldrig som man tänkt sig.
Verkligheten överträffar alltid sagan och drömmen, jag hade inte pallat springa efter Henke i längden och inte är jag särskilt tänd på idén om ett liv med en Backstreet Boys Nick look-a-like.
Nej, i verkligheten spelar allt runt omkring oss mer och mer roll desto äldre vi blir.
När jag i tidiga år kunde bli dumpad för en tjej med hund, sen en tjej med större bh-storlek kan jag nu glädja mig åt att bli dumpad för att ha för många framtidsplaner där killarna måste kunna lite mer än att springa och gunga.
Jag kan också glädja mig åt nya förälskelser och drömprinsar. Min drömbild av drömprinsen kanske kan likna en muskulös kille med vackra drag, men den dagen han försvinner eller jag lämnar honom krossas den drömbilden och jag bildar en ny.

Precis som prinsessan i texten hittar vi den där sanna kärleken när vi minst anar det och på vägen kommer vi kyssa många grodor. Vissa tror på att finna den "rätte", jag tror att många kan vara den "rätta", bara man tillåter dem att vara det. Och hey, visar de sig inte vara den rätte så hörde jag att Tomas Dileva precis skiljt sig."


/Michelle

the beatles- all you need is love

• 
  Idag har varit en ganska alldaglig dag, fast med väldigt varierande innehåll ,precis som igår, konstigt nog. Hursomhelst, idag vaknar jag efter ännu en skum dröm och stressar till skolan. Tråkar i skolan ett tag. Sen hem och undvika pluggandet, ut och gå och äta lite. Spenderar för mycket tid framför datorn och blir förbannad för att det verkar som om ngn gjort bort sig. Ngn har gjort så att jag inte fått min inbjudan till Istanbul och nu därför absolut inte kan åka dit. Vilket är skit, eftersom jag kunde behövt en dos av EUP nu och skolan faktiskt tänkte sponsra en sista resa till mig...
  
  Nu sitter jag här, mitt i natten, ganska trött och har absolut inte gjort allt det jag skulle gjort idag. Religionsarbetet är inte klart och kommer inte bli klart förrän tills fredag, men men, jag har iaf researchat en hel del... En bit på vägen.

  ---

Nu kallar min fesljumna säng och inledningen skall inte övertolkas. Jag klarar mig fint. Ärligt talat ser allt mycket värre ut i skrift, speciellt i skrift skriven tio i ett på natten.

Godnatt!

/Michelle

John Lennon - Imagine