Bloggdöden
det nya helt sjuka bloggfenomenet (kanske det inte är nytt, men jag har inte tänkt på det förrän ikväll), att vara väldigt ung och gravid och blogga om sin kula...
Hittade flera bloggar om just detta. Jag förstår att man vill skriva av sig och hitta andra i samma situation som sig själv när man går igenom något så livsomvälvande. Men det som störde mig lite var att jag efter ett tag nästan tänkte för mig själv: "hmm det där att ha en bebis är nog ingen dum idé, man kan ju köpa fina små kläder, ha en gullig kulmage osv."
DET är det sjuka, mina damer och herrar. Bloggar påverkar en precis som reklam, läser om något / någon tillräckligt många gånger så normaliserar man och etablerar man sig som person eller fenomen.
Att vara, bli, gravid är något enormt stort och inte något 15 åriga tjejer med förhållanden på någon månad borde ägna sig åt. För en del kan det säkert funka bra, men man får aldrig glömma att det alltid handlar om de ofödda barnens välmående och framtid också, inte bara de akneprydda hormonstinna tonåringarna som sätter barnen till världen.
Strongt ni unga föräldrar som kan, vågar och vill bli föräldrar i unga år. Men alla ni som blir inspirerade av andra anledningar än att sätta ett frö för en trygg familj, borde sluta läsa bloggar med just detta innehåll.
Sådärja, nu fick jag skriva av mig detta.
Godnatt.
I'm standing upright
Helgens intensiva arbete är nu över, vilket är riktigt skönt. Idag var verkligen en hektisk dag med fullsatt nästan från det att vi öppnade vid tolv fram tills klockan tio på kvällen när jag kunde gå av mitt skift. Dricksen blev hyfsat bra med vilket alltid är roligt. Den drygar ut min minimala servitrislön så att jag kan unna mig något extra ibland.
Längtar sååå tills imorgon när jag ska gå ut från bagageutlämnings dörren och se min H stå där och vänta på mig. Det är så värt all väntan på tågresor, flygplatser osv, bara att få krama honom och pussa honom när han står där och väntat på mig. jag vill åka nuuuuuu :)
Btw, jag är jättearg på min laptop just nu. Köpte den ju för bara några veckor sen, men redan nu krånglar webcameran. När jag kommer hem från Bryssel nästnästa vecka ska jag gå och klaga och få den fixad. Sista gången jag köper en alldeles för dyr teknisk pryl hos OnOff!
Vi ses i belgien!
/ Michelle
ps. Annelie, ja jag är gärna med på den tävlingen, jag kommer lätt att vinna mohaha. Hade stegräknare på mig igårkväll, fick ihop mer än 18 tusen steg på en kväll :)
There's a famine of love killing the nation
Hade en stegräknare på mig i typ tre timmar. Jag gick hela 18 tusen steg på 3 timmar, det måste va rätt bra... Måste va därför mina jeans börjar passa igen (yay!)
Motverkade dock det nyttiga i den där motionen genom att köra min och Suzans nya fredagstradition, Ben&Jerrys med grädde och chokladsås, helt underbart!
Nu ska jag prata lite med H och sen sova och försöka ladda inför mitt 10 timmars slitpass imorn.
Godnatt!
/ MIchelle
TGI Friday
Jahaja, nu sitter jag här på mitt rum som faktiskt nästan är lite städat (behöver dock dammsugas och dammas, men men) och äter glass. Försöker ladda lite inför kvällen med ett intensivt arbetspass på restaurangen. Usch, känner mig inte alls upplagd för att jobba idag och imorgon. Speciellt imorgon är det fullbokat nästan hela dagen och kvällen.
Min enorma rosa resväska ligger nästan färdigpackad på golvet, ska ju flyga till Bryssel i övermorgon. Har med mig två presenter till H som är lite ömtåliga. Kan inte skriva vad det är för hans svenska har blivit ganska bra och det finns en risk att han läser här :P
Tog min stora resväska den här gången trots att jag "bara" är borta i 9 dagar... Ville verkligen få plats med en massa kläder till både mig och Veronica som kommer dit direkt från en session i Galway, Irland. Jag var inne på en helt underbar sida igår www.asos.com den är verkligen att rekommendera! Fast det var nog ännu bättre för några månader sen när kronan låg lite högre i kurs. Hursomhelst har de helt underbara festklänningar, skor, väskor, byxor, tröjor.. ja you name it!
Tyvärr är min budget för mars inte så fet som det ser ut nu så jag måååste hålla i pengarna lite bättre, speciellt som jag har en laptop att betala av så snabbt som möjligt...
Nej, jag tror jag ska gå och sminka mig och bli färdig för att dra iväg till jobbet nu. VIIIILLLL IIIINNNTTEEE!
Kan inte alla bara laga mat hemma ikväll och skita i att gå ut? Nej, så får jag inte säga. Det är roligt att det är mycket folk på restaurangen, det betyder att jag har ett jobb och att folk har fattat hur bra mat vi har och heeelt otroligt trevlig personal som förtjänar måååånga små slantar i dricks så att de kan beställa hem heeeelt underbara klänningar från asos, blinkblink.
hej på er.
Michelle
No I in threesome
Baby, you stood by my side
And life is wine
But there are days in this life
When you see the teeth marks of time
Two lovers divide
Sound meets sound, babe
Her echoes the surround
And know that we need is one thing
Now what is there to allow?
Babe, it's time we give something new a try
Oh, alone we may fight
So, just let us be three
And baby tonight
I see your lips are on fire
And life is wine
Now the windows are open the moon is so bright
There's no one can tell us what love brings, you and I
Sound meets sound, babe
Her echoes they surround
And know that we need is one thing
Now what is there to allow
Babe, it's time we give something new a try
Oh, alone we may fight
So just let us be three, tonight
Through the storms and the light
Baby you stood by my side
And life is wine
You feel the sweet breath of time
It's whispering, its truth not mine
There's no I in threesome
And I am all for it
Babe, it's time we give something new a try
Oh, alone we may fight
And feathers bend like trees in the moonlight
Babe, it's time we give something new a try
Oh, alone we may fight
So just let us be three tonight
In this world
Jag saknar att skriva. Saknar det så mycket att jag insett att jag verkligen skriver tokmycket med folk på msn bara för att få skriva av mig. Vill skriva något vettigt eller kanske inte... Kanske en bra novell eller en dikt, eller kanske en krönika? Känner nästan för att skriva en analytisk text som vi alltid gjorde med Kaj på svenskan. Så illa är det!
Det kliar i fingrarna, det kliar i hela mig efter att få göra något intellektuellt igen. Träffade Emmelie idag när hon, Emil och David var och åt på Infinity och vi kom fram till att vi saknade skolan något enormt. Jag vet varför jag saknar den.
- Jag behöver känna att jag lär mig något nytt och får intellektuell stimulans, konstant! Det är nog nästan lite som en drog för mig. När jag får den blir jag helt hög på känslan och kan åstadkomma nästan vad som helst, men när det är torka i den stimulansen torkar hela jag ihop. jag blir frustrerad och retar mig på allt och hatar allt. Jag blir helt enkelt bitter.
Låg och tänkte på detta igårkväll (och många andra frustrerade nätter) och kom fram till att jag blir så bitter att jag börjar ta ut det på de som står mig närmast, oftast H eller familjen. Det är ganska orättvist, men väldigt logiskt. Dock behöver jag bara skrika av mig lite ibland, sen inser jag vilken bitch jag är och ångrar mig.
För att motverka att detta händer alltför ofta ska jag nu försöka bringa lite liv i denna blogg. Istället för att bara skriva negativa saker och dagboksliknande inlägg så ska jag försöka skriva av mig lite om allt möjligt. Ni får gärna kommentera och medverka i denna terapeutiska form av intellektuell stimulans.
Lyssnar lite på Moby ikväll, sjukt skön musik. Bara så ni vet :)
/ Michelle
H, så, du läser min blogg nu?
Semlor!
Mamma hade semlor med sig från jobbet :D wehey!
Men jag har en klump i magen av detta dumma bråket, sluta nu va så envis och fatta vad jag menar! Hör av dig. Det är allt jag begär...
En fet dag idag
Idag tänker jag på Jessica som äntligen har besök av sin lilla Nya Zeeländare. Håller tummarna för dig och vet precis hur det känns den där stunden innan återföreningen...
På tal om killar så har jag det lite jobbigt just nu. Tog ett snack med den berörda igårkväll om något som stört mig länge, men han förstod inte och nu ska jag försöka va tuff och inte höra av mig förrän han hör av sig. Hatar att försöka va tuff, tror hela tiden att han inte ska höra av sig och att jag får stå här, med "my point proven" fast med tårarna rinnande...
Men NEJ, detta är faktiskt ngt som stör mig och jag kan inte vara mesig, it takes two to tango och det är på tiden att ngn inser det!
Jobbade idag för första gången sen den 3 februari, kommer att få galet lite i lön denna månaden... Usch... äckliga äckliga äckliga första månader på året.
Nu känner jag för att äta lite semlor, mmmmm semlor...
Läste ngt helt stört i tidningen idag. Det var en man som fick avslag för sin skadestånds ansökan. Han hade blivit misshandlad av ett gäng utanför sin lägenhet för att han sagt i telefonen (när ngn ur gänget telefonterrade hans flickvän) att de var välkomna att komma dit. Han var ju förbannad på idioten som skrämde hans flickvän! men nejdå, då har stackarn varit för kaxig och tydligen bett om att få stryk och då, då får man inga pengar av brottsoffertjohejsan. Polisen hade alltså inte lyckats hitta de skyldiga och nu får han inte de 23 000 han begärt som ersättning för förstörda kläder, värk, sveda och sjukhuskostnader. FÖR JÄVLIT!
Puss
/ Michelle
White Winter Hymn
Hej du läsare som läser denna sorgligt eftersatta blogg.
Det händer en hel del hela tiden, men för att inte tråka ut dig med alla detaljer så ska jag göra en liten lista på vad som är positivt just nu och vad som är negativt just nu:
PLUS:
> Jag trivs med min nya laptop, tror tom att jag skriver lite fortare på den än vad jag gjorde på den andra!
> Mina jeans som jag köpte i ettan av gymnasiet (och även, hör och häpna, mina älskade replay-jeans från nian) kom på mig häromdagen, woho, jag är på väg åt rätt håll!
> Chefsredaktören av NSK vill att jag ska skriva en krönika om mina bravader ute i Europa och även mina åsikter om EU-frågor, hoppas det verkligen blir av denna gången, men det verkar så :)
> Jag blev ombedd att sitta i en grupp som ska utforma ett förslag till kommunen om det efterlängtade ungdomens hus i centrum, jag tror jag ska nappa på erbjudandet, det är en viktig fråga för stadens ungdomar.
> Hittade ett universitet i Nederländerna som erbjuder bachelors på engelska, det ser väldigt väldigt lovande ut...
> Har lärt mig hur man fixar hem musik osv snabbt och lätt, woho! (på tiden, jag vet)
> Är väldigt förtjust i bandet Fleet Foxes, speciellt deras white winter hymn, grymt bra!
MINUS:
< Jag är ganska krasslig, har varit sängliggandes här hemma i mitt barndomsrum i tre dagar nu med hög feber och massa hosta.
< Börjar bli rastlös som bara den...
< Har, ju sämre jag mått eller ju mer osäker jag varit över mig själv, sett en äcklig svartsjuk sida av mig själv, hatar den och hoppas att den försvinnner snabbt igen!
< Saknar H så mkt att allt han gör irriterar mig, dumma mig!
< Än så länge lyser vårsolen med sin frånvaro, tom i Belgien där det iaf är varmare, men jätteregnigt...
< Det är hela 8 dagar tills jag åker till Belgien igen.
Hmm det var nog bra att ställa upp det lite såhär.. Jag inbillade mig att den negativa sidan skulle överväga. Men ärligt talat har jag jättemkt att vara glad för denna våren. Om inte annat så kommer ju Jessica hem den 2 april, ska bli skönt att få hem en riktig vän att kunna överanalysera allt med igen.
Nu när jag ligger i min säng med laptopen framför mig inser jag att den största anledningen till att jag mår kasst, är på grund av mig själv och väldigt mycket pga att jag saknar H, jag blir knäpp utan honom... nej, denna fredagen var inte så bra. Om man inte räknar några trevliga timmar med mina älskade föräldrar och Bella framför Let's Dance (Magnus Samuelsson dansade och ingen kan väl ha undgått att ju mer muskler desto bättre, visst?) med massor med Ottos glass. Ja den stunden var bra, jag räknar inte Kellys feber-fisande och gnällande. Jag kommer att sakna dem i sommar...
Nu ska jag somna till Bedtime Stories med Adam Sandler, om jag får hem den snabbt nog. Ska försöka att inte spamma H med olika sorters teknologiska hjälpmedel...
PUSS
/ Michelle
Körd
Jobbar som en idiot dessa dagar och kör varje dag, jag börjar faktiskt bli rätt duktig, det trodde jag aldrig!
Satt och räknade på hur länge jag är kvar hemma här i Hässleholm innan jag åker till Bryssel i maj, det blev bara ca. 8 veckor. Helt sjukt. Om åtta veckor händer det som jag längtat efter hur länge som helst, men också åtta veckor som kommer förändra min framtid. Längtan och nervositet.
Behöver jag skriva att jag saknar H? Tror knappast det.
Livet i Hässleholm är som vanligt, men faktiskt lite bättre nu, för jag gör saker, typ går och motionerar mellan arbetspassen och övningskör. jag älskar att gå på Hässleholmsgården, det är så fridfullt och invant, men ändå så lugnt, nästan meditativt.
Hade killarna (Kim, Tim och Andreas) över på middag i tisdags, kändes så bra att träffa dem igen, vi åt alldeles för mycket, diskuterade alldeles för intima grejer över middagen, spelade TP och tittade på "Horton"- mkt bra film btw.
Nej nu ska jag fokusera på H och sluta blogga.
/MIchelle
Kompenserar?
Antingen det eller så har jag undermedvetet bestämt mig för att bli fet och fattig?
Mörka känslor
Mitt liv går i perioder av fruktansvärt intensiva tider och ojämförbart lata dagar. Vaknar efter klockan två, äter framför tv:n, sätter mig vid datorn, kanske klär på mig myskläder som omväxling till pjyamasen sen väntar jag bara på att få sätta mig framför skype med H, pratar hela natten och så börjar det om igen.
Efter några sådana dagar den senaste veckan blev jag trött på mig själv. Städade rummet, sorterade kläderna, sminkväskan och skickade iväg några viktiga mail.
Men det är något mörkt som hindrar min produktivitet, som hela tiden kväver mitt driv och min vilja att göra något vettigt, träna eller faktiskt höra av mig till vänner som vill träffa mig. Det är den där jävla vinterkänslan. Den som får mig att hata mig själv, min bleka hud, alltmer mörknande sommarblonda hår, rumpan som aldrig kommer att komma i ett par 28' jeans, t.o.m min engelska accent får sig en släng. Jag vill mest krypa in under täcket och bara ligga där. Känslan i år hade kunnat vara mycket ljusare och lättare att bära, om jag hade fått tillbringa dessa ytterst avgörande mörka månder med min H. Att sakna honom gör att hålet blir djupare och känslan än mer kvävande...
Idag var sista gången jag träffade Pierre på ett tag. Han flyttar till K-borg nu på måndag. I mars kan han bli skeppad vart som helst. Det var egentligen en sorglig dag idag och jag ville, innan han kom hit, mest gråta för att jag verkligen hatar att säga hejdå. Men när han sen var här bråkade han mest med mig, som han alltid gör nu. Jag vet att han bara gör det för att han bryr sig och oroar sig för mig, men jag blir vansinnig varenda gång. jag tänker fortsätta bli vansinnig varenda gång tills han fattar att jag menar allvar. Så vårt avsked blev nästan i vredesmod, inte optimalt när jag inte vet när han kommer hem igen... kan vara till våren med besked om att han ska till Afghanistan, det... hade inte precis varit goda nyheter för oss här hemma som kommer sakna honom när han är borta.
Hängde på Q-bar igår kväll. Återigen var det en gift man som försökte ragga på mig, vafan?! Hur i helvete kan man med gott samvete ragga på en 19-åring när man själv är 37 med en gravid fru där hemma? Tappar fan snart tron på det manliga släktet... Fast å andra sidan.... H <3 och pappa, och pierre när han inte är störig.
Åhå, måste bara berätta en sak. Ni kommer kanske ihåg att jag berättat om diskaren på jobbet? Han kom nu efter julen och berättade att han förlovat sig. Jag grattade naturligtvis (tänkte att nu kanske sjungandet skulle ta slut) och frågade vem den lyckliga var. Tydligen så är den "lyckliga" en 17 åring från samma lilla bergsby i Irak som han kommer från. GRATTIS lilla gumman, du ska nu skeppas till Sverige till en störd man som ser ut att vara 50år och jag inte ens skulle vilja ta i med en tång. Fast å andra sidan.. vad är värst? att växa upp och bli bortgift i en fattig bergsby där alla barn inte går i skolan och man inte ens har råd med riktiga fönster, eller att bo här med en äcklig man?
Tufft val, romantikern i mig säger att jag hade hellre bott i en liten jävla by med getter om jag hade någon jag älskade där än att tvingas ligga med en man mer än dubbelt så gammal som mig själv i ett land jag inte känner...
Kan romantiken vinna över val baserade på trygghet och pengar?
(Hmm märks att jag tittar alldeles för mycket på "sex and the city" just nu, jag skriver långa haranger avslutade med en fråga, precis som Carrie)
God natt
/ Michelle
Jessica. Belgien? Laptop?
Tack för dig. Vart eller när kvittar, jag vet att det alltid kommer kvitta. Vi är alltid oss.
Så nu är det år 2009, ett år som kommer avgöra mkt, det vet jag. Året då mitt sabbatsår går mot sitt slut. Året då jag och H kommer fira ett år tillsammans, ett år som kommer följas av många fler, det vet jag.
Året började i Belgien med H och hans familj och vänner. Har fortfarande träningsvärk från allt Wii spelande med hans lillebror. Åker tillbaka i februari och antagligen i mars med, sen flyttar jag i maj för att vara au-pair. Men hjärtat mår bra i Belgien, jag trivs där och hade helst velat stanna och plugga där. Har återigen tittat på ett universitet i Bryssel som jag hittade i tvåan, men avfärdade för att jag fegade och tänkte att "köra ett säkert kort" med Lund är nog bäst.
Ju mer jag tänker på det, desto dummare känns det. Om jag har möjligheten och ambitionen att kunna plugga utomlands, varför inte våga ta steget? Eller iallafall söka och se om jag kommer in?
Det finns även andra faktorer som spelar in, självklart är det jobbigt att flytta ifrån Sverige, familjen, tryggheten, men någon gång måste man klippa navelsträngen och det är inte precis som om jag flyttar till andra sidan jordklotet. Bryssel är bara en och en halv timmes flygfärd iväg, 14 timmar med tåg eller 11 timmar med bil.
Min laptop är ett kapitel för sig. Den har tjänat mig troget genom hela min gymnasietid, men nu sjunger den på sista versen. Varje gång jag använder den så dör den minst tv gånger, det är glapp i laddaren, den väger minst 4 kilo och har ett minimalt minne på 40gb, så jag använder alltid mitt externa minne. Jag behöver kort sagt en ny laptop. En liten, nätt historia på minst 10 tum, högst 13, den får väga högst 2 kilo och helst ska den vara rosa med enormt minne.
Finns det någon sån för under 5 tusen?
För att avsluta lite fint. H <3 M
fjantigt? ja, men såå sant.
/ michelle
GOD JUL
Nu är klockan faktiskt julafton och jag är glad att uppesittarkvällen är slut, hade jag behövt glo på nästan hela familjen Wahlgren en minut till hade jag spytt. Mer självgod familj får man leta efter, undrar hur många goda gärningar de utfört utan en självisk baktanke?
Låt detta bli en god jul för oss alla.
puss
/michelle
Ont
Julen är härlig, förunderligt blid
Det känns som om karusellen började balnatten då jag grät som ett litet barn och sa att vi inte skulle träffas mera, alla försökte trösta och försäkrade mig om att vi visstdå skulle träffas precis som innan. Jag lugnade mig själv med att tänka att vi visst skulle hålla kontakten, för vill man något så kan man.
Tre dagar efter balen började jag jobba, sen jobbade jag halvt ihjäl mig hela sommaren. Tog en chansning och åkte till Berlin i Juli, en chansning som var mitt bästa beslut på mycket länge. Jag följde mitt hjärta och hittade äntligen min H, på riktigt. Resten av sommaren efter Berlin försvinner i ett virrvarr av långa arbetsdagar, trötta ben, armar och stor saknad av H. Sakta ändrades mitt liv helt om från hur det var innan studenten. Det liksom smög sig på mig, jag hade rätt den där natten med tårarna rinnandes ner för mina välsminkade kinder och klänningen som fick stora blöta droppar på sig.
Klassen hade verkligen splittrats, vi hade snabbt format nya liv, liv som ska forma vi blir i framtiden.
September bjöd på mer tid i Belgien, sen en månads tågluffande med Tina och Pierre. En helt underbar resa där vi upplevde både roliga, läskiga, kalla, varma, trista och fulla dagar/nätter runt om i 9 olika europeiska länder. På något sätt kulminerade resan i slutet när vi va sjuka, trötta och irriterade. Seperationsångest kan man också kalla det. Allt jag jobbat hela sommaren för var över och det enda jag visste med säkerhet skulle hända medan alla andra började plugga/jobba var slut.
Det finns ingen vardag i mitt liv. Efter bara en vecka bar det av till min älskling för en superkort visit där jag även kom att bestämma hela nästa sommars öde, sen hem, sen till Frankrike i två veckor för en session som lämnade mig helt tom och ensam en hel dag i Paris, massor av fina minnen och möten med nya människor.
Väl hemma insåg jag att livet här hemma bara gjorde mig deprimerad. Inga av de välbekanta ansiktena som satt nere i källaren varje dag fanns att möta och relationerna med några forna riktigt nära vänner hade plötsligt blivit fruktansvärt kyliga. Hässleholm bestod av bra dagar hemma med familjen, trista arbetsdagar och regn. En känsla av tomhet och lowlife.
Jag jobbade som en idiot för sessionen vi började jobba med för ett år sen. Den närmade sig sjukt fort och jag insåg att vissa i organisationen inte riktigt gjorde sitt jobb, vilket ökade min redan stora börda.
Bryssel igen. En helg med fest, lyx och massa roligt. Men vissa sms den helgen tog ner en del av min glädje. Kändes som om jag blev straffad för ngt jag inte förtjänade. Bryssel, staden som ska bli mitt hem i maj, staden där jag haft helt fantastiska dagar med H.
Malmö. Sessionen ägde rum. Hektiska dagar, men dagar då jag insåg att jag faktiskt har en viss potential, jag är mer än en servitris. Som tur var såg fler detta och jag fick cred för det enorma arbete jag lagt ner. Var sjuk hela helgen men hade ändå en helt fantastisk upplevelse. Vem kan vid 19 års ålder säga att man varit en av huvudorganisatörerna för en session som involverade 25 olika gymnasie skolor, 150 deltagare, personer från 12 olika länder, medlemmar av EU-parlamentet med en budget på över 230 000 kronor? Ibland måste jag ta ett steg tillbaka och se att jag faktiskt gör vettiga saker.
H stannade kvar i Sverige i fem dagar och bodde här hos mig och familjen. Bella blev nog lite kär i honom. Jag och han, vi hör ihop. Han gör mig lycklig och att få visa honom Hässlehåla med allt som det innebär var en stor grej för mig. Han värdesatte att få se min "verklighet" och det känns alltid som om vi bara kommer närmare och närmare varandra.
Hatade att säga hejdå till honom på flygplatsen, fick gå snabbt mot tåget med tårar brännande i ögonvrårna för att inte bryta ihop helt.
Nu. Nu hade jag en bra helg då jag gick ut med Tim, Kim och tyringekillarna (Andreas, nästa gång skiter jag i hur trött du är, du ska med!), även om Hässleholm är skit att gå ut i så var sällskapet och att få återse er och inse att allt var precis som det var förut guld värt. Riktiga vänner är alltid riktiga vänner oavsett vart man befunnit sig, hur länge det gått eller vad man gått igenom.
Julen är snart här. Lucia är i full gång för Kellys del och imorn bär det av till dagis för att se Bellas luciatåg.
/ Michelle
Nu får det räcka.
Tjatar man om något tillräckligt mycket så slår det förr eller senare in. Nu är jag trött på detta evinerliga tjat. Jag tänker varken göra något åt det eller bry mig något mera. Det är precis som om livet aldrig får gå i rätt riktning det är alltid ngt eller någon som sätter käppar i hjulen för lyckan.
Jag tänker vara självisk i min lycka och jag tänker inte bry mig om vad andra tycker/tänker/säger. Så får vi se vem som vinner på det i slutändan.
Åka pendeltåg, jag är en loser baby, har inget körkort.
Jobbar just nu röven av mig för EUP och allt runtomkring det. Men snart smäller det! Snart anländer ca 110 delegater från Sverige och Norge, ett 30-tal officials från Sverige och övriga Europa i Malmö för sessionen som vi jobbat så hårt med i över ett år.
Om någon vill komma och titta på vad EUP egentligen är så kan ni kontakta mig så ska jag se om jag kan fixa in er på Generalförsamlingen som äger rum i Ungdomens hus i Malmö på söndag mellan ca. 10.00 och 17.00.
Puss
/ Michelle
En månad kvar till julafton
Nu var det ett tag sen jag skrev. Helgen som gått var den bästa på en långlång tid. Åkte till H på onsdagen, vi lagade mat, satte ihop IKEA prylar till hans rum och tittade på "Bobby", grymt bra film. När man sett den inser man hur mycket Obama liknar Bobby Kennedy, synd att Bobby aldrig hann komma till makten, världen hade sett väldigt annorlunda ut från nu...
Torsdagen var en lat dag för mig, jag hade inte sovit mer än 5 timmar över de två sista nätterna så jag sov ut medan killarna åkta in till Bryssel för att skriva under kontrakt inför festen. Sen handlade vi, lagade mat och slappade. Jobbade även på sessionen som nu är sjukt nära.
Fredagen började tidigt, vi åkte in till Bryssel för att möta upp med ca 70 eupare. Tog oss därefter till NATO's huvudkvarter och deltog i en paneldebatt med Belgiens NATO ambassadör och en proffessor på Bryssels universitet som publicerat åtskilliga meter om Kaukasus konflikterna. Mycket bra debatt, som dock blev mer som en föreläsning, men det gjorde inget då jag inte känner mig så påläst om NATO.
Tycker Sverige gör rätt i att inte vara medlemmar, synd bara att vi samarbetar med NATO på så många sätt att vi nästan lika gärna skulle kunna vara medlemmar...
På kvällen hade vi hyrt baren PP i centrala Bryssel. Underbar bar med speciell happy hour för oss. Köp en drink få en gratis! Har aldrig druckit så många olika cocktails. Sov gjorde jag och H på vårt 4-stjärniga hotell, ca 3 min från Grand Place.
Lördagen började med buffé på Pizza Hut, precis vid Le Bourse. Sen shoppade vi till allas presenter till kvällen. Sprang runder i tomtemössor och med renhorn på huvudet runt hela Bryssel för att hitta bra små överraskningar. Sen slog vi in ca 90 presenter till kära eupare på The Royal Windsor Hotel där middagen senare ägde rum.
Underbar middag med underbara människor, så sjukt bra kväll.
Kvällen fortsatte på Floris bar som ligger precis vid Delirium, men vi ville ha absinth så det blev Floris bar hela natten.
Lärde mig mer holländska bl.a.
Ik hou van je.
Jag och H tog tåget vid 6 på morgonen tillbaka till Leuven där vi sov ut dagen efter, sen blev det tända ljus, middag hemma, champagne och film som avslutade denna helg tillsammans.
Hemma nu och har sjukt mkt att göra inför helgen.
Livet leker.
/ Michelle
Jag hoppar hage med brutna ben
Nu när ingen skola finns här för att hindra mig och jag de senaste två åren allt mer har begett mig ut i världen, knutit nya kontakter och kommit närmare mina drömmar känns längtan mer som ett pockande behov. Hässleholm ger mig inte den där känslan av att jag hör hemma här längre.
Det enda som håller mig kvar här är pengar och familjen. Men alla måste väl prova sina vingar förr eller senare och pengar finns överallt, bara man jobbar lite. Mitt hjärta känns inte helt.
/ Michelle
