In this world
Jag saknar att skriva. Saknar det så mycket att jag insett att jag verkligen skriver tokmycket med folk på msn bara för att få skriva av mig. Vill skriva något vettigt eller kanske inte... Kanske en bra novell eller en dikt, eller kanske en krönika? Känner nästan för att skriva en analytisk text som vi alltid gjorde med Kaj på svenskan. Så illa är det!
Det kliar i fingrarna, det kliar i hela mig efter att få göra något intellektuellt igen. Träffade Emmelie idag när hon, Emil och David var och åt på Infinity och vi kom fram till att vi saknade skolan något enormt. Jag vet varför jag saknar den.
- Jag behöver känna att jag lär mig något nytt och får intellektuell stimulans, konstant! Det är nog nästan lite som en drog för mig. När jag får den blir jag helt hög på känslan och kan åstadkomma nästan vad som helst, men när det är torka i den stimulansen torkar hela jag ihop. jag blir frustrerad och retar mig på allt och hatar allt. Jag blir helt enkelt bitter.
Låg och tänkte på detta igårkväll (och många andra frustrerade nätter) och kom fram till att jag blir så bitter att jag börjar ta ut det på de som står mig närmast, oftast H eller familjen. Det är ganska orättvist, men väldigt logiskt. Dock behöver jag bara skrika av mig lite ibland, sen inser jag vilken bitch jag är och ångrar mig.
För att motverka att detta händer alltför ofta ska jag nu försöka bringa lite liv i denna blogg. Istället för att bara skriva negativa saker och dagboksliknande inlägg så ska jag försöka skriva av mig lite om allt möjligt. Ni får gärna kommentera och medverka i denna terapeutiska form av intellektuell stimulans.
Lyssnar lite på Moby ikväll, sjukt skön musik. Bara så ni vet :)
/ Michelle
H, så, du läser min blogg nu?
