We want to change the world but instead we sleep
Vissa ögonblick fastnar i ens minne. De sekunderna som man tydligt kan se framför sig hur lång tid det än går mellan tillfällena. En del av de ögonblicken är de gladaste ögonblicken medan andra är de värsta i ens liv. En liten andel ögonblick är bara slumpmässiga och lite knäppa. Man kan skratta åt sina minnen och sakna de stunder de påminner om.
Jag tror att ju fler minnen man samlar på sig desto svårare blir det att hålla kvar de dåliga minnena hur mycket man än försöker. Man glömmer de slentrianmässiga dagarna och behåller enbart de extrema känslofyllda stunderna. Vi minns den där dagen vi skrattade tills vi storknade, miste någon vi höll av, blev hopplöst förälskade, arga som bin. I mitt minne är många av mina finaste ögonblick kopplade till musik eller en specifik sång.
H är förknippad med I love- Athlete. Ett kasst minne från förra midsommaren är förknippad med Fågeln Roger (haha). Häromdagen hittade jag en sångerska som medverkat i Grey's anatomy med flera låtar. Till hennes låtar ska jag koppla många minnen för de är helt enkelt underbara. Jag kan starkt rekommendera
Ingrid Michaelson och av låtarna kan jag hitills rekommendera:
- Keep breathing
- Glass
- Machocist
Alla är bra!
/ michelle
ps. något som inte är bra är Eurovision Song Contest låtarna, mest skit. Kan tänka mig att man kommer dansa som en idiot till Spaniens, Bulgariens och Ukrainas låtar dock. Men låtarna man skrik/sjunger på fyllan är sällan särskilt bra, n'est pas? ds.
