Varför utsätter jag mig för detta?

Det är svårt att beskriva hur jag känner.
Det finns inget rätt eller fel.
Det kommer sluta i tårar i vilket fall som helst.
Det är sjukt hur bra bara tanken på dig får mig att må.
Det här går nog inte att blunda för.
Det har inte varit lätt.
Det kommer bara att bli svårare.
Det är så osäkert.
Det avgörs snart.
Det är korkat.
Det är logiskt.
Det är avgörande.
Det är antingen början eller slutet på något.
Det får mig att tvivla på mig själv och mitt värde.

Det får mig att vilja bli bättre.

Det får mig att tro att jag inte räcker till.

Det kommer snart få ett svar.

Det ökar berg-o-dal-banans lutning.

Det ger pirr i magen.

Det gör studentens avslut än mer nervöst.

Det går inte att förutspå.

Det kan vara början?

Det kan vara vi.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0