Michelles ord

Vet ni vad? Just denna afton sitter varenda liten INT3are och trycker i sig fakta. Samhällsklassen trycker i sig Naturkunskap B och naturklassen trycker i sig Fysik (?)B. Detta är sista kvällen alla vi nördar sitter såhär med näsorna djupt i boken och paniken över att man inte kan allt hotandes bakom öronen.

Vi är alla oerhört trötta på detta eviga korvstoppande vi uthärdat i snart tre hela år. Försökskaninerna som utstått utfrysning, pionjärsresor, inlåsning i en källare med galler för fönsterna och sist men inte minst ett så stort antal prov, inlämningar, redovisningar, arbeten, förhör, rapporter och utvärderingar, att jag knappt vågar mig på en gissning.

Just i denna minut har säkert de mer ordentliga i klassen gått och lagt sig med en känsla av att de senaste dagarnas koncentrerade pluggande och 100% lektionsnärvaro under hela terminen kanske räcker för att skriva provet. Men jag har en känsla av att det är inte så värst många av oss som pluggat på proven imorn med hela sitt hjärta. På något sätt har vår präktiga lilla klass blivit väldigt skoltrötta nu mot slutet. Ingen orkar plugga och alla är lite sådär sentimentala, jämt.

Jag räknar mig lätt till dem som är fruktansvärt skoltrötta, det har jag egentligen varit sen jag blev deppig i tvåan. Nu mot slutet har skoltröttheten på något sätt ersatts med en seperationsångest och nostalgi som är svår att förklara. Just denna veckan jag har jag redan haft tre prov och en inlämning. Man skulle ju då kunna tro att det skulle vara motiverande att tänka att NkB provet är det sista. Men det är snarare tvärt om...

Mitt sista prov som internationella elev, sista kvällen vi sitter och slår pannan blodig över formler, DNA, ord och bokstäver som vägrar fastna. Man ska hålla hela vägen in i mål sägs det...

OM nu detta är min sista kväll med plugg inför prov på oerhört länge, tänker jag fan ta mig ta vara på den. Ikväll ska det inte sovas, det blir en halvliter kaffe och sen plugg heeela natten. Ska jag ta mig i mål så ska jag göra det i sista minuten, fullproppad med fakta och andan i halsen, precis så som jag började min gymnasietid med att komma försent till den där allra första samlingen i aulan. Precis som jag tänker avsluta min tid som elev på HTS den 5:e juni, med skillnaden att jag har klassen vid min sida och en hatt på huvudet.

/Michelle