Student 2008
En snabb summering av studentveckan:
MÅNDAG: Kom hem från Stockholm halv sex på morgonen, sov lite. Sen stack jag till skolan och tittade på lärarnas spex. Efter spexet klädde vi ut oss till gamla greker/toga-människor, vi var nog den enda klassen som var komplett. Vi sprang runder som små galningar på stan och skrek, sjöng och letade bl.a. efter en man över 40 med vita kalsonger. Vi skulle vunnit, men men, vi var vinnare iaf :) Jag var rätt slut och det var minst 30 grader varmt, vilket ledde till att jag däckade där hemma vid fyra. Men efter en dusch och lite varmare kläder bar det av till finjasjön och vi dansade halva natten lång till riktigt bra musik, spelad av en sjukt snygg DJ.
TISDAG: Vi hade inte så mycket att göra på tisdagen men framåt kvällen vankades det Hawaii party på utsparken. Vo samlades sex stycken hemma hos mig innan vi drog vidare. Vårt enda mål med förfesten var att alla minst skulle ha en minneslucka den kvällen och jag tror att vi lyckades haha. Vissa dansade på högtalarna i bara bikini, hrmhrm...
ONSDAG: Dan före den stora dagen, vi städade klassrummet, fixade med vårt konstprojekt och pyntade flaket hemma hos mig. Jag var sjukt bakis och gjorde en ofrivillig intervju tillsammans med min kära Kim. Jag jobbade som en gnu med att fixa allt inför studenten och speciellt champagnefrukosten. Men när klockan var lite över tolv rasade jag till slut i säng.
STUDENTEN: Så var den stora dagen inne. Jag drog på mig den vita klännigen, sminkade över mina myggbett, plattade håret och satte studentmössan på huvudet. Känslan var helt surrealistisk och jag kan nog bara fatta att det hänt nu. Klassen kom hem till mig och vi åt en överdådig champagnefrukost tillsammans. Alla var så fina och vi byggde upp stämningen som skulle hålla enda fram till klockan tre på natten. Efter frukosten tog vi klassfoton på skolan, sjöng och skrek på stan, åt middag med live-band och dans på stolarna. Sedan väntade den mer seriösa delen av studenten, rektorn höll tal och stipendier delades ut. Jag satt med hjärtat i halsgropen under hela utdelningen, för även om jag inte låtit mig själv hoppas på att få ngt stipendium så hoppas man ju alltid lite... Så när det var dags för Zonta-representanterna att gå på scenen dunkade mitt hjärta galet snabbt. Efter en fin motivering ropade de upp... Michelle :D Helt sjukt! Jag blev så glad! de fem tusen kunde ha kommit mer lämpligt. Efter aulan samlades hela INT3 för sista gången nere i vår källare. Kalle höll ett känslofyllt tal och nästan hela klassen grät. Betygen delades ut och vi började den stora väntan på själva utspringet. Det gick så fort alltihop, vi skrek, sjöng och såg de andra klasserna springa upp i trapporna ut mot friheten. Plötsligt var det vår tur! Vi sprang upp till fönstret, skrek/sjöng studentsången och tittade ut över folkmassan, sen snabbt, snabbt, snabbt, ner för trappan och ut genom fönstret. Vi samlades på taket och skrek vår lilla ramsa och när det var dags att springa ut var det ingen av oss som sprang. Nej, vi hade en stor gruppkram innan vi begav oss ut till familj och vänner, så typiskt oss!
När vi kramats lite och mamma gråtit lite skulle vi åka runt i vårt vackra traktorsläp. Då spridde sig en lätt panik hos hela INT3 för själv klart hade vi fått punka! men det stoppade inte oss utan gav istället upphov till en rad fina ramsor och sånger om punkteringar som glatt skreks ut över torg och gator :) Sedan var det fest med allt som hör till; tal, sprit, mat, tårta, dans och sång. Mamma och pappa hade jobbat jättehårt med att fixa en fin student till mig och det lyckades de med! Vi festade hela natten och min student slutade inte förrän vid fyra på morgonen när man stupade i säng med fötter som skrek efter frihet.
BALEN: Jag hade väl nästan hunnit återhämta mig efter studenten när det var dags för balen. Naglarna fixades, sminket åkte på, håret fixades av fantastiska Anja och sist men inte minst åkte min älskade balklänning på. De bästa baldejterna eskorterade mig fram på torget. Balen var så fin, alla var så vackra och även om maten inte var så mkt att hurra för så hade jag sjukt roligt. Hela klassen var även här representerad, vilket också var unikt. Vi dansade, drack och minglade. När vi sen rörde oss ner till diskot shakades det loss ordentligt i balklännigar och smoking. Shotade lite teuqila och sen började allt komma ifatt mig, detta var verkligen bara ett långsamt farväl och det närmade sig slutet av det utdragna avslutet. Så självklart började jag böla som en gris...
MÅNDAG: Kom hem från Stockholm halv sex på morgonen, sov lite. Sen stack jag till skolan och tittade på lärarnas spex. Efter spexet klädde vi ut oss till gamla greker/toga-människor, vi var nog den enda klassen som var komplett. Vi sprang runder som små galningar på stan och skrek, sjöng och letade bl.a. efter en man över 40 med vita kalsonger. Vi skulle vunnit, men men, vi var vinnare iaf :) Jag var rätt slut och det var minst 30 grader varmt, vilket ledde till att jag däckade där hemma vid fyra. Men efter en dusch och lite varmare kläder bar det av till finjasjön och vi dansade halva natten lång till riktigt bra musik, spelad av en sjukt snygg DJ.
TISDAG: Vi hade inte så mycket att göra på tisdagen men framåt kvällen vankades det Hawaii party på utsparken. Vo samlades sex stycken hemma hos mig innan vi drog vidare. Vårt enda mål med förfesten var att alla minst skulle ha en minneslucka den kvällen och jag tror att vi lyckades haha. Vissa dansade på högtalarna i bara bikini, hrmhrm...
ONSDAG: Dan före den stora dagen, vi städade klassrummet, fixade med vårt konstprojekt och pyntade flaket hemma hos mig. Jag var sjukt bakis och gjorde en ofrivillig intervju tillsammans med min kära Kim. Jag jobbade som en gnu med att fixa allt inför studenten och speciellt champagnefrukosten. Men när klockan var lite över tolv rasade jag till slut i säng.
STUDENTEN: Så var den stora dagen inne. Jag drog på mig den vita klännigen, sminkade över mina myggbett, plattade håret och satte studentmössan på huvudet. Känslan var helt surrealistisk och jag kan nog bara fatta att det hänt nu. Klassen kom hem till mig och vi åt en överdådig champagnefrukost tillsammans. Alla var så fina och vi byggde upp stämningen som skulle hålla enda fram till klockan tre på natten. Efter frukosten tog vi klassfoton på skolan, sjöng och skrek på stan, åt middag med live-band och dans på stolarna. Sedan väntade den mer seriösa delen av studenten, rektorn höll tal och stipendier delades ut. Jag satt med hjärtat i halsgropen under hela utdelningen, för även om jag inte låtit mig själv hoppas på att få ngt stipendium så hoppas man ju alltid lite... Så när det var dags för Zonta-representanterna att gå på scenen dunkade mitt hjärta galet snabbt. Efter en fin motivering ropade de upp... Michelle :D Helt sjukt! Jag blev så glad! de fem tusen kunde ha kommit mer lämpligt. Efter aulan samlades hela INT3 för sista gången nere i vår källare. Kalle höll ett känslofyllt tal och nästan hela klassen grät. Betygen delades ut och vi började den stora väntan på själva utspringet. Det gick så fort alltihop, vi skrek, sjöng och såg de andra klasserna springa upp i trapporna ut mot friheten. Plötsligt var det vår tur! Vi sprang upp till fönstret, skrek/sjöng studentsången och tittade ut över folkmassan, sen snabbt, snabbt, snabbt, ner för trappan och ut genom fönstret. Vi samlades på taket och skrek vår lilla ramsa och när det var dags att springa ut var det ingen av oss som sprang. Nej, vi hade en stor gruppkram innan vi begav oss ut till familj och vänner, så typiskt oss!
När vi kramats lite och mamma gråtit lite skulle vi åka runt i vårt vackra traktorsläp. Då spridde sig en lätt panik hos hela INT3 för själv klart hade vi fått punka! men det stoppade inte oss utan gav istället upphov till en rad fina ramsor och sånger om punkteringar som glatt skreks ut över torg och gator :) Sedan var det fest med allt som hör till; tal, sprit, mat, tårta, dans och sång. Mamma och pappa hade jobbat jättehårt med att fixa en fin student till mig och det lyckades de med! Vi festade hela natten och min student slutade inte förrän vid fyra på morgonen när man stupade i säng med fötter som skrek efter frihet.
BALEN: Jag hade väl nästan hunnit återhämta mig efter studenten när det var dags för balen. Naglarna fixades, sminket åkte på, håret fixades av fantastiska Anja och sist men inte minst åkte min älskade balklänning på. De bästa baldejterna eskorterade mig fram på torget. Balen var så fin, alla var så vackra och även om maten inte var så mkt att hurra för så hade jag sjukt roligt. Hela klassen var även här representerad, vilket också var unikt. Vi dansade, drack och minglade. När vi sen rörde oss ner till diskot shakades det loss ordentligt i balklännigar och smoking. Shotade lite teuqila och sen började allt komma ifatt mig, detta var verkligen bara ett långsamt farväl och det närmade sig slutet av det utdragna avslutet. Så självklart började jag böla som en gris...
Kommentarer
Trackback
