Empty Bottle
Mitt liv är ett oskrivet blad. Varje ord, varje beslut kan leda till oanade konsekvenser. Inget är så svårt som första steget...
Och en massa andra klyschor som stämmer jävlit bra. Som nybakad student har man fått höra massor av inspirerande tal och visdomsord. Men det är först nu när man hunnit landa lite som jag fattar att jag faktiskt inte längre ska tillbaka till skolan i höst. Jag kan göra precis vad jag vill...
Jag trodde att det skulle kännas rätt skönt att få göra precis vad jag vill, men jag börjar min frihet med att bli riktigt sjuk. Då slog det mig plötsligt att nu räcker det inte med att sjukanmäla mig på internet så fort jag mår kasst, nej, nu måste jag ringa chefen och så blir det panik på jobbet för att de inte kan hitta en ersättare. Plus att jag går miste om en massa pengar så fort jag är krasslig.
Jobbet ja... Jag har pluggat en del psykologi och där har vi pratat om hur vi bygger upp vår identitet i olika lager. Ett lager som syster, ett lager som flickvän (när man nu är det?) etc etc. Jag har alltid kunnat säga att jag är studerande på ett prestigefyllt gymnasieprogram och att det går bra där osv.. Men nu, nu är jag nybliven student med vaga framtidsplaner och inte nog med det. Jag är vårdbiträde på ett äldreboende. Efter tolv år av hårt plugg torkar jag folk i röven.
Allt är så ovisst. Om några veckor ska jag träffa H, och efter det får jag se om det var värt det...
I januari får jag veta om jag blir antagen till tolk/förhörsledare i lumpen...
I februari får jag kanske börja längta efter att du ska komma hem igen..
Ett jävla väntande. Och under tiden då? Ska jag fortsätta som vårdbiträde? IDENTITETSKRIS?
/michelle
empty bottle- Ingrid Michaelson
