Take me home?
Så var det över. Jag sitter framför min hemdator och känner mig allmänt deppig. Berlin var helt underbart och jag kunde knappast önskat mig mer...
Mitt ressällskap var det bästa tänkbara, mina två blåögda brunetter som jag redan saknar sjukt mkt! H var H och nu är jag nog inte helt hel utan ett H. Önskade bara att vissa saker inte hade blivit sagda den sista fyllan och att vissa saker hade blivit sagda innan hejdåt. Jag hatar denna känsla av maktlöshet och ovisshet som infinner sig när man bor 100 mil ifrån varandra. Ett livstecken hade varit trevligt, men jag vet ju varför det är tyst. Blö, hata när man beter sig som en kärlekskrank valp.
Måste snart sova så man orkar med vardagen igen... Om ungefär en månad får jag träffa honom igen och det är just nu allt jag har i huvudet.
(foton från resan kommer upp strax, finns på facebook för den nyfikne)
/ Michelle
Mitt ressällskap var det bästa tänkbara, mina två blåögda brunetter som jag redan saknar sjukt mkt! H var H och nu är jag nog inte helt hel utan ett H. Önskade bara att vissa saker inte hade blivit sagda den sista fyllan och att vissa saker hade blivit sagda innan hejdåt. Jag hatar denna känsla av maktlöshet och ovisshet som infinner sig när man bor 100 mil ifrån varandra. Ett livstecken hade varit trevligt, men jag vet ju varför det är tyst. Blö, hata när man beter sig som en kärlekskrank valp.
Måste snart sova så man orkar med vardagen igen... Om ungefär en månad får jag träffa honom igen och det är just nu allt jag har i huvudet.
(foton från resan kommer upp strax, finns på facebook för den nyfikne)
/ Michelle
Kommentarer
Trackback
