Den eviga singeln?
Det känns som om jag alltid varit den i sällskapet som är singel. Även om jag hade ett långt förhållande för några år sen så är jag alltid den som är singel. Så nu känns det helknäppt att erkänna för mig själv att jag inte är singel. Ännu knäppare blir det ju när han som jag hör samman med är minst 100 mil härifrån.
Jag känner folks fördomar och tankar om detta. Jag vet att det är knäppt att binda upp sig till ngn som bor så långt borta. Jag vet att ni oroar er för att han kanske inte är ärlig mot mig. Jag vet att det låter dumt när jag egentligen bara träffat honom i sammanlagt tre veckor att säga att jag är kär.
Men jag är säker på min sak. Ni som varit med mig detta knappa året sen förra sommaren, vet hur jäkla många gånger jag ältat fördelar och nackdelar. Det är som de säger, när man blir kär så blir man. Finns inget att göra åt det.
Denna eviga singel ska nu lägga sin "Uppdrag singel"- bok på hyllan och köpa ett kontant kort man kan ringa billigt utomlands med.
/ Michelle
var bor lyckan? :)
I belgien. :S
