Michelles ord

Svart, liten, ganska glansig och ofta förknippad med massor av känslor. Den kan få mig att kallsvettas och bli nervös, få hjärtat att hoppa små volter av lycka och stressa mig mer än något annat. Hela dagen har jag burit den nära mig och väntat, o väntat, o väntat...

Men icke, den vägrar leverera det jag så patetiskt har gått och väntat på hela dagen. Jag försöker plugga och skriva på mitt projektarbete men den där saken ligger precis bredvid och drar till sig min uppmärksamhet utan att ens göra så mycket som ett ljud ifrån sig. Det är korkat, hela grejen. Men vem har sagt att man alltid måste vara så förbannat smart och praktisk. Försiktig är nog mitt förnamn även om Spontan kan vara mitt smeknamn och som bakomliggande och alltid grundande efternamn kan jag titulera mig som Nyfiken.

Det är nyfikenheten som driver mig att göra spontana grejer fast när det gäller att släppa någon nära inpå tittar försiktigheten fram och blåser bort både nyfikenhet och framförallt spontaniteten. Så jag kommer att fortsätta att sitta och titta på den förbannade tingesten utan att göra något åt min nyfikenhet eller magkänslan. När du väl bestämmer dig för att släppa ner din försiktighet kommer mobilen att ringa, vänta inte för länge bara...


Woho, it moved ! haha, skjut mig.