Wake up in the morning, stumble on my life
Har du någonsin fått känslan av att allt du gör är förgäves?
Det har jag.
Ofta har det någon anledning men ibland kommer det bara helt random. Ibland tvivlar jag på om jag ens är på väg någonstans. Nej, jag är inte deprimerad, bara lite uppgiven. Lite sunday-blues månne?
Jag kan känna mig tom, som ett urdrucket mjölkpaket. Skalet finns där med sitt glansiga yttre och alla de attribut man förväntar sig men innehållet har stulits av någon annan. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, skrika eller hålla tyst. Fan. Kom och ta mig härifrån. Eller är det härifrån jag vill? Vad fan vill jag? Kanske vill jag krypa ihop under duntäcket i sängen och bara vara. Kanske vill jag bara ta första bästa plan härifrån och luffa runt tills jag hittar någon mening. Just nu känns det meningslöst men ändå så fruktansvärt avgörande. Ha, nu vet jag vad jag skulle vilja göra just nu. Jag vill sitta med en skön jamaican och lyssna på lite soft reggae under en gassande sol. Men vänta två sekunder så har den viljan förändrats.
Funderar på att ge upp supandet helt och hållet. Det om något känns fruktansvärt meningslöst. Folk blir nötter under påverkan av alkohol. Förväntningar krasas, löften bryts och pengar försvinner ut i samma takt som pissar ut sitt spritinnehåll. Jag dricker för att fly för en stund, för att vinna över mitt kassa självförtroende och kunna skylla på spriten om saker och ting skiter sig. Men för att vara ärlig har jag aldrig gjort något jag inte innerst inne velat göra innan jag blev full (förutom att spy, kroppens egna meknismer). Spriten kan aldrig vara en ursäkt men kanske en anledning. Vad tjänar det till för mig att stappla runt i Hässlehåla med mitt studiebidrag i blodet?
Men är det så jag vill leva mina sista tonår, ensam och nykter under ett duntäcke? Skulle inte tro det. Nej gud va meningslöst inlägg. Tack hej.
Happy ending- Mika
Det har jag.
Ofta har det någon anledning men ibland kommer det bara helt random. Ibland tvivlar jag på om jag ens är på väg någonstans. Nej, jag är inte deprimerad, bara lite uppgiven. Lite sunday-blues månne?
Jag kan känna mig tom, som ett urdrucket mjölkpaket. Skalet finns där med sitt glansiga yttre och alla de attribut man förväntar sig men innehållet har stulits av någon annan. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, skrika eller hålla tyst. Fan. Kom och ta mig härifrån. Eller är det härifrån jag vill? Vad fan vill jag? Kanske vill jag krypa ihop under duntäcket i sängen och bara vara. Kanske vill jag bara ta första bästa plan härifrån och luffa runt tills jag hittar någon mening. Just nu känns det meningslöst men ändå så fruktansvärt avgörande. Ha, nu vet jag vad jag skulle vilja göra just nu. Jag vill sitta med en skön jamaican och lyssna på lite soft reggae under en gassande sol. Men vänta två sekunder så har den viljan förändrats.
Funderar på att ge upp supandet helt och hållet. Det om något känns fruktansvärt meningslöst. Folk blir nötter under påverkan av alkohol. Förväntningar krasas, löften bryts och pengar försvinner ut i samma takt som pissar ut sitt spritinnehåll. Jag dricker för att fly för en stund, för att vinna över mitt kassa självförtroende och kunna skylla på spriten om saker och ting skiter sig. Men för att vara ärlig har jag aldrig gjort något jag inte innerst inne velat göra innan jag blev full (förutom att spy, kroppens egna meknismer). Spriten kan aldrig vara en ursäkt men kanske en anledning. Vad tjänar det till för mig att stappla runt i Hässlehåla med mitt studiebidrag i blodet?
Men är det så jag vill leva mina sista tonår, ensam och nykter under ett duntäcke? Skulle inte tro det. Nej gud va meningslöst inlägg. Tack hej.
Happy ending- Mika
Kommentarer
Trackback
